French 1848-1903 Paul Gauguin Art Locations (born June 7, 1848, Paris, France ?? died May 8, 1903, Atuona, Hiva Oa, Marquesas Islands, French Polynesia) French painter, sculptor, and printmaker. He spent his childhood in Lima (his mother was a Peruvian Creole). From c. 1872 to 1883 he was a successful stockbroker in Paris. He met Camille Pissarro about 1875, and he exhibited several times with the Impressionists. Disillusioned with bourgeois materialism, in 1886 he moved to Pont-Aven, Brittany, where he became the central figure of a group of artists known as the Pont-Aven school. Gauguin coined the term Synthetism to describe his style during this period, referring to the synthesis of his paintings formal elements with the idea or emotion they conveyed. Late in October 1888 Gauguin traveled to Arles, in the south of France, to stay with Vincent van Gogh. The style of the two men work from this period has been classified as Post-Impressionist because it shows an individual, personal development of Impressionism use of colour, brushstroke, and nontraditional subject matter. Increasingly focused on rejecting the materialism of contemporary culture in favour of a more spiritual, unfettered lifestyle, in 1891 he moved to Tahiti. His works became open protests against materialism. He was an influential innovator; Fauvism owed much to his use of colour, and he inspired Pablo Picasso and the development of Cubism.   Related Paintings of Paul Gauguin :. | Woman Holding a Fruit | Bouquet of Flowers with a Window Open to the Sea | Hat self-portraits | Beautiful angel | Portrait of Madelaine Bernard |
Related Artists:
Percy Gray
1869-1952 was an American painter. Gray was born into a San Francisco family endowed with a broad literary and artistic background. He studied under Arthur Frank Mathews at the San Francisco School of Design and later under William Merritt Chase. While he had some early Impressionistic tendencies, his primary expression was under the Tonalism Mathews had brought back from Paris. He is known for his extraction of beauty from the Northern California landscape. Alexander Gray, Percy's father, was born in England, but found his way to a successful insurance business in San Francisco. As the byproduct of a childhood illness, Percy realized he had talents in art. From 1886 to 1888 he attended the California School of Design, then led by Mathews. From there he went on to become a newspaper illustrator, obtaining a job with the New York Journal. In New York he also studied at the Art Students League. He was dispatched from New York to cover the 1906 San Francisco earthquake, but decided to remain in his native city where he would then take up his painting career. Gray's first pieces, headland seascapes, were exhibited in 1907; soon thereafter he addressed in watercolor eucalyptus groves and fields of California wildflowers. These subjects would become signatures of his work. Originally Gray's works were oils; however, he eventually developed an allergy to oil paints, and therefore switched to using watercolors as his primary medium. [1] From early on the critics marvelled at his ability to infuse realistic depictions of nature with a mystical and poetic quality. He was clearly applying the precepts of his mentor William Merritt Chase in exaggeration of light and color. From 1912 to 1923 Gray lived in Burlingame, California about twenty miles south of San Francisco, while keeping his studio in the city itself. At the 1915 Panama-Pacific International Exposition he won a bronze medal for his watercolor Out of the Desert, Oregon. Having been a bachelor for 53 years, Gray surprised his friends by marrying. He and his bride moved to the Bonificio Adobe in Monterey, where seascapes and cypress dominated his later works.
Hafiz i Abru
the period of 1465-1535
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.